Ska fortsätta med ett till Olle-minne. Och ja, det blir olyckan.
Jag var kanske sisådär 5 år då det hände. Vi hade gäster, två vuxna två barn. Med 5 ungar i farten blir det ju lite livligt och till min stora fasa inser jag att Olle är försvunnen. Söker och finner honom i/under den röda saccosäcken. Men han är i två delar. Hans vänstra arm hade lossnat... Min barndom förändrades på en gång. Morgonen efter låg han på vardagsrumsbordet på en tidning. Armen var fastlimmad, så också en bit av tidningen. Tidningsbiten finns fortfarande kvar på hans skulderblad.
Med jämna mellanrum lossnade armen på nytt och fick således limmas ett antal gånger. Men Olle var ändå den enda som dög åt mej. Köpte en ny docka en gång, Lotta. Lotta har tjockt kort blont hår och är hälften så stor som Olle. Lotta blev inte mycket medlekt.
Vissa delar av detta minne kan vara osanna. Skrev som jag minns det. Mor var inte säker på att besöket var de som jag minns... Men hej, stor skillnad, limmad är han ju iaf!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag tror min namnlösa tjej bor i vårt vindsförråd...stackars henne. du borde ha adopterat genast när jag öppnade den julklappen!
ja, jag har alltid tyckt lite synd om henne... hon fick aldrig vara med. och jag förstod inte varför du inte kunde ge henne ett namn... :)
men kanske kan hon ärvas av framtida arvingar, hon är ju hel iaf!
Skicka en kommentar