mellanrapport

Allt vi äger och har befinner sig nu i en lastbil. Med hjälp av snälle J. tömde och städade vi hela lägenheten i går. Sedan lämnade vi nycklarna på diskbänken och lämnade vårt första hem bakom oss. Vemodigt som bara den.

I natt har vi sovit i Munsmo hos svärisarna. Skönt att inte behöva fundera på mat och sovplats nu då allt är huller om buller i lådor...

Om en halv timme ska vi få nycklarna till nya hemmet, sedan blir det att bära och packa upp allt. Som tur är behöver vi inte heller i dag sköta allt bärande själv. En annan J. hjälper!

då det är så mycket nu...

knappt så man hinner med. har betat av två skolarbeten den här veckan, men fler ramlar in hela tiden så det känns inte lättare för det. kom just hem från sista(?) läkarföreläsningen och ska ikväll hinna med tusen saker. känns det som iaf. dessutom tar flytten en del tid och tankeverksamhet också...

hinner helt enkelt inte skriva så mycket nu. bröllopsstory kommer så småning om.

oj,

idag ska jag hinna med en massa saker.
Jag ska skriva ett ca. 2 sidors arbete om förgiftning på engelska,
förklara varför Sophie Mannerheim var driftig,
skriva "dagbok" om de senaste två english conversation-lektionerna,
beskriva några mystiska engelska uttryck,
städa upp lite,
tvätta kläder,
ut och shoppa allt jag behöver till lördagen,
sköta några ärenden inför flytten
och säkert en massa annat som jag jag glömt.

Dessutom börjar jag vara riktigt orolig för att jag ska bli förkyld på riktigt nu. Vet att jag pratat om det hur länge som helst och inte blivit förkyld ännu... Men kanske jag slipper det om jag fortsätter beklaga mej! :D



Vi har också blivit påtvingade EN TILL VISNIG av lägenheten. Men snubben som ringde i går hann bli ganska nervös innan jag avslutade samtalet. Jag var ju inte direkt glad. Men om någon vill åka hit och se på vår fuktskadade lägenhet som är visningen på söndag mellan 16 och 16.30...

hemma

nästan 12 timmar efter att jag for är jag nu hemma, en t-skjorta rikare. Årets Wasa By Night var kul och t-paitan var snyggast ever. Lite taskigt att vi tappade humöret så "tidigt" dock. Dessutom var största orsaken till att jag gav upp pengabristen.

Middagen med klassen på Amarillo var helbra, maten god och mycket behövd.




Men nu är jag trött, så om jag kommer på mera berättbart kommer det en annan dag!

Guten Nacht!

Fullt upp

Det är mycket nu. Tusen skolarbeten, flytten och dylikt. Men nästa vecka blir det lugnare på skolfronten.

Idag skulle det ju då vara visning här. Vi lämnade hemmet klockan 17. Då vi kom hem efter 18 någon gång var en lampa i köket på. Altså hade folk varit här medan vi var och handlade. Kändes halvskumt.


Har inget annat kul att berätta. Håller mest på med Sophie Mannerheim nu för tiden.

HK kiinteistökeskus

Om ni någon gång behöver anlita en fastighetsförmedling, ANLITA FÖR TUSAN INTE HK KIINTEISTÖKESKUS!!!

Förtroendet för dem är vid det här laget icke existerande.

Det började med att mäklaren skulle komma hit en dag och fotografera. Då han var en timme försenad ringer vi och kollar; det blev så sent att han inte iddes komma och tydligen inte heller ringa och meddela detta.

Då han kom så kom han lite för tidigt och blev dessutom mer eller mindre förbannad för att jag höll på att laga mat. Faktum är ju att vi bor här och därför måste få leva som vi vill och äta då vi vill eller som denna dag var tvungna.

Han lovade att det skulle gå smärtfritt, vi skulle bara vara tvungna att ha en allmän visning inga privata.

Några dagar därefter ringer en annan snubbe och säger att han vill ha en privat visning. Eftersom jag var i skolan bad jag honom att ringa klockan 17. Det skulle han göra. Han ringde aldrig.

Idag ringer han; eftersom de INTE SKA HA NÅGON ALLMÄN VISNIG så undrar han om det passar att vi har en privat visning någon dag.

Visst noterade jag att de inte hade något visningsdatum i Bostadsbladet i morse, därför kollade JAG på internet, där hade de visningsdatum på måndag. Detta visste inte snubben något om, han frågade bara om det passade att vi hade privatvisning på måndagen då.

De behöver verkligen inte tro att vi ställer upp mera.

minne 3.

Är lite nostalgisk idag. Funderar på min underbara lågstadietid. I Kåtnäs lågstadieskola var allt underbart (för det mesta). Skulle det vara möjligt skulle mina eventuella framtida barn gå i skolan där. Tiden med Helena, Britta och Mangsin och Gunvor förståss är värd att minnas.


Jag vill påpeka att vi i den skolan var väldigt... hmmm.. jaa nära varandra, det är ju en liten skola.

Då jag gick i femman och sexan satt jag mitt emot Mangsin vid maten. Han var bästa lunchsällskapet där. Förståss satt mina vänner bredvid.
Gunvors mat var bland den bästa jag ätit men hon lade alltid VÄLDIGT mycket ost på ugnsfisken och det var en stark ost. Den brukade jag alltid peta bort.
Mangsin däremot gillade osten så under de två sista åren i Kåtnäs gav jag helt enkelt osten åt honom och han tog tacksamt emot. Detta tyckte de andra barnen var lite småäckligt men jag hade ju inte börjat äta innan jag gav osten...

hahahaaa...

http://kuluttaja.etuovi.com/crometapp/product/realties/common/public/search/item/item.jsp?portal=eo&.pkg=11891612022720&list_id=11891612047080&itemcmd=move2&itemgroup_id=50.1&itemgroup_id=50.7&item_id=41.805801 *


Undrar hur många som faller för den charmiga disken och det allmänt orediga itrycket bilderna ger.

Varför i hela fridens namn tog han bilder som visar vårt skrivbord och den inte så snygga hyllan med alla foton på och varför frågade han inte om han fick lägga undan Alex' smutsiga jobbartröja medan han tog kort och VARFÖR tog han inte en bild av köket som visade bänken och skåpen på andra sidan (där fanns ingen disk...)

Nåja. Det är ju inte vi som försöker sälja, vi råkar ju bara bo där.



* hur gör man för att slippa visa hela länken?

Alex

1095 dagar, eller 3 år. Så länge har vi varit tillsammans, Alex och jag. 3 år som har mer eller mindre flugit iväg samtidigt som det känns som att det alltid varit vi. Har svårt att tänka mej tiden för Alex. Men det gör ingenting för det är bättre nu.

Alex kom in i mitt liv på en väldigt lämplig tidpunkt. Samtidigt som den tiden och det första året därefter var en av de jobbigaste och svåraste perioderna i mitt liv. Utan Alex vet jag inte vad det blivit av mej... Mitt i allt kaos blev han en trygghet, något som han fortfarande är. Då jag var tillsammans med honom kunde jag fly verkligheten runt om mej. Att han fanns (och finns) där för mej är jag evigt tacksam för...


Nu är livet ett helt annat. Men jag tycker om honom precis lika mycket för det!

Nu ska ja ga kraamas! :D

gubbar har en tendens att irritera

I går var altså Ilari-pilari och hämtade 2 nycklar. Med sej hade han en fastighetsmäklare! :O Mäklaren såg sej omkring och så for de.

Idag då jag cyklade till skolan (en timme för tidigt visade det sej) ringde mäklaren. Ilari har bestämt sej för att sälja lägenheten (skitgubben köpte "vår" lägenhet bara för att sälja den och tjäna massa pengar). Därför måste mäklaren komma och ta bilder av vårt hem, både utomhus och INNE I lägenheten. Vi ska också komma överens om en tidpunkt för VISNIG av lägenheten, om cirkus två veckor, altså medan vi ännu bor där! :O Jag är inte glad, inte alls! Kanske man borde kräva att dom skickar någon som kommer och städar innan, och homestylar lite? :D

kokosbollarna

var mumsiga. Och eftersom jag inte längre använder mej av det gamla hederliga "sju sorters kakor"-receptet tänker jag nu vara då vänlig och dela med mej.

Godare kokosbollar:

4 dl havregryn
110 g margarin/smör
0,5 dl socker
0,3 dl kakao
0,7 dl vit sirap
0,4 tsk vaniljsocker

kör i assistent (med kniv) alternativt rör och kladda i en evighet
rulla till bollar av önskad storlek (eller ät med sked ur skålen), rulla i kokos eller annat gott.


Igår var jag på jobb, tanterna och farbrorn var mer eller mindre uppjagade och stället var vid flera skeden lite cirkus-lik. Men jag tog mej levande därifrån och eftersom det var söndagkväll lär jag väl få en fin lön för de 7 timmar jag var där! Ska på nytt på torsdag morgon.


I dag ska vår hyresvärd, Ilari*, komma hit och hämta en nyckel. Då hans svenska är ganska dålig trodde jag att han missförstått och trodde att vi skulle flytta nu. Jag förklarade därför hur det låg till varefter gubben blev uppjagad; "jag har rättighet till en nyckel!!". Hoppas verkligen att ingen vill komma och se på lägenheten innan vi flyttar, känns lite jobbigt att folk kanske kommer hit och "snokar"...

*Ilari låter så kul och rimmar dessutom på ett ord min morfar brukade använda ibland då vi var små... Eftesom det här är en anständig blogg vill jag inte skriva ut ordet i fråga.


Var till Hemtex och inhandlade en så kallad anatomikudde (heter det inte anatomiSK kudde?) med inbyggda ventilationskanaler för 19,90 idag. Eftersom den kostat 49,95 kändes det som ett bra köp. Hoppas att den passar min nacke!


****jeij, har inte vetat hur man använder de blåa symbolerna på tangenterna förut men efter att ha tryckt på nästan alla tänkbara har jag nu lärt mej. Eftersom jag råkar veta att en av mina (4) läsare också funderat på detta: det finns en tangent nere till vänster som det står "Fn" i blått på, tryck på den och den blåa du vill använda!
Man lär sej något nytt varje dag! :D

sista människan på jorden

känner jag mej som idag. Dagen började bra. Alex var snäll och vädret fint. ;)

Runt 12 någon gång for han iväg för att ta fram bonden inom sej (tröska). Eftersom jag och kusin S. hade bestämt att vi skulle träffas idag då hon skulle vara bebisfri tyckte jag att det var lika bra att Alex for bort. Till saken hör att kusinträffen bokades för typ en vecka sedan. S. hörde inte av sig på förmiddagen som hon sagt att hon skulle. Jag skickade och frågade hur det skulle bli. Halv fyra-fyra skulle hon i duschen och ringa därefter. HALV ÅTTA skickade hon och avbokade. Sju timmar efter att vi skulle träffas. Jag är irriterad. Inte för att vi inte ska träffas. det stör mej inte alls. Men att det alltid är likadant och att jag helt i onödan suttit här ensam hela dagen.

Alex är borta väldans länge. Börjar därför känna mej smått ensam.

Inspirerad av systerysterhttp://ficchus.livejournal.com/ och på grund av den stigande tråkighetsgraden beslöt jag mej för att kocka ihop kokosbollar. Precis då jag kladdat klart tappade jag suget och vill således inte ens smaka. Taskigt. Men de ser bra ut! :D

Nu är Alex hemma. Jag är nöjd.